457_1394539622
















Uppsalaåsen
Uppsalas vattenförsörjning är uppbyggd runt Uppsalaåsen. Åsen fungerar som råvattenmagasin, vattentäkt och ”behandlingsanläggning” av ytvatten från Fyrisån och sjön Tämnaren. Uppsalaåsen går igenom hela kommunen – faktiskt rakt under hela Uppsala stad.

Vattnet från Uppsalaåsen används för att försörja Uppsala tätort, Lövstalöt, Bälinge, Björklinge, Läby och Skuttunge. En biås till Uppsalaåsen, Vattholmaåsen, försörjer Storvreta, Vattholma och Skyttorp. Vänge, Järlåsa, Ramstalund, Gåvsta och Knutby får sitt vatten från lokala grundvattenmagasin. Almunge och Länna försörjs med ytvatten från Långsjön.

För att behålla vattennivån i åsen fyller vi på och infiltrerar med ytvatten, från Fyrisån och Tämnaren. Ytvattnet sjunker ner i åsens lager och blandas med det naturligt bildade grundvattnet. Det infiltrerade ytvattnet rinner genom åsen i sex till åtta månader och får sedan samma karaktär som naturligt grundvatten.

Åsen och kommunens andra vattentäkter klassas som ett vattenskyddsområde, och skyddas genom beslutade skyddsföreskrifter. Inom det området finns olika restriktioner för att förhindra föroreningar och för att se till att grundvattnets kvalitet inte försämras.

Förhöjda halter av flera teflonliknande ämnen i Uppsalas dricksvatten 
I slutet av augusti 2012 uppmättes förhöjda halter av perfluorerade alkylsyror (PFAA) i Uppsalas kranvatten. Provtagningarna av vattnet föranleddes av att ämnena hittats i blodprov hos gravida.
PFAA används för ämnenas ytaktiva egenskaper som impregneringsmedel för kläder och i skumsläckare. Mark och grundvatten har förorenats och man söker föroreningskällan. Provtagningar på svenska kvinnor under åren 1996-2010 hade visat 11% ökning per år, dvs en fördubbling av halterna i blod på 6 år. Ohälsoeffekter hos människa är dåligt utforskade men djurförsök har visat att dessa ämnen kan ge missbildningar, leverskador samt påverkad ämnes- och fettomsättning. Enligt den europeiska livsmedelsmyndigheten (EFSA) finns det för ett av de påvisade ämnena ett rekommenderat dagligt intag på 150 ng/kg kroppsvikt/dag, perfluoroktansulfonat (PFOS). 

Tidigare erfarenheter har visat att marken runt flygplatser kan förorenas av skumsläckningmedel. De högsta halterna i Sverige har uppmätts i prover runt Tullinge flygplats i Stockholm. Ärna flygplats är därför i fokus, även om allt strängare miljöregler inneburit minskad användning sedan början av 90-talet. I början av 80-talet introducerades dessa ämnen i brandskum på flygplatser. Eftersom ämnena är mycket persistenta i naturen kan nuvarande kontaminering härröra från historiska utsläpp. En annan tänkbar källa är släckningsarbetet av den stora torvbranden hos Uppsala energi 1990. Den stora klädtillverkaren 3M slutade använda PFOS och nedbrytningsprodukter därav år 2002. Dock med användning av andra perfluorerade ämnen istället. Uppsala vatten har tillvidare valt att stänga de dricksvattentäkter som har förhöjda halter under hösten 2012.
läs mer

Perfluorerade ämnen
PFOS och PFOA och dess påverkan på sköldkörteln, levern och blodfetterna
Perfluorerade ämnen är fluorerade ämnen med en fullständigt fluorerad kolkedja, där alla väteatomer har ersatts med fluor . Perflourerede ämnen är onaturliga och används inom industrin främst i rengöringsmedel, brandsläckare och ytbehandling av vattenresistenta förpackningar m.m. Vi utsätts för perfluorerade ämnen via maten och de förpackningar som maten förvaras i eller via rengöringsmedel. 

PFOS och PFOA kan mätas i blodet eftersom det tas upp och lagras i levern och därmed också kan ge leverförstoring (samt inflammation i levern).  De överförs dessutom till till foster och till spädbarn via modersmjölken och kan ge missbildningar på fostret samt påverkan på sköldkörtelhormonerna. Höga halter kan även bidra till ökade kolesterol- och fettsyrehalter och brist på bra blodfetter.  

Fluorerade ämnen är stabila i miljön men är ozonnedbrytande och klimatpåverkande (klorfluorkarboner (CFC) och klorfluorkolväten (HCFC)) Perfluoroktansulfonat (PFOS) är det mest kända flourerade ämne, och om denna finns även gott om forskning.

 

 



 

  • Har det blivit mer uran i det kommunala dricksvattnet?

Nej, uranet i det kommunala dricksvattnet har inte ökat.

  • Hur har uranet hamnat i mitt dricksvatten?

Uran finns naturligt i berggrunden/marklagren/rullstensåsen där vi hämtar vårt dricksvatten. När vattnet filtreras genom sand och grus så tar det med sig lite uran (samma sak händer till exempel med magnesium och fluorid).

  • Kan jag dricka vattnet?

Ja du kan dricka det kommunala vattnet. Det har visat sig att uran kan orsaka skador på njurarna vid mycket höga halter av uran. Uranet gör att ämnen som kroppen skulle ha återanvänt förloras till urinen. Det är uranets kemiska egenskaper som kan ge skador. Skadorna har kunnat påvisas vid uranhalter på 300 mikrogram per liter. I Uppsalas kommunala vatten ligger den högsta halten på cirka 60 mikrogram per liter.

  • Kommer uranet från Forsmark?

Nej, det finns naturligt i berggrunden och marken därifrån vattnet hämtas.

  • Kan uranet ge strålskador?

De halter och den form av uran som finns i vattnet, ger inte den typen av problem.

Varför har ni inte berättat om att det finns uran dricksvatten?

Vi har på olika sätt informerat om att uran finns i vårt dricksvatten. Kontrollmyndigheter har inte bedömt att det utgör någon hälsorisk att dricka vattnet.

  • Vad gör ni för att ta bort uranet?

Vi har med olika försöksverksamheter provat ut olika metoder. Metoderna har olika för- och nackdelar som vi behöver ta hänsyn till."


KONTAKT:
Telefon: 073-687 21 50
E-mail:
info@qi-niken.se

ÖPPET:
Webshop: Alla dagar & dygnet runt
Butik: Boka tid
Klinik:
 Boka tid
 

Välkommen !

_____________________________

Här kan du läsa Uppsala Vattens svar beträffande frågor och svar om uranet i dricksvattnet.